Så här kommer du igång med att fotografera analogt

För 35-mm-formatet, som är det vanligaste, finns det två huvudtyper av film. Negativfilm används när du vill ha pappersbilder. Den andra typen är diafilm, som används för diabilder. Idag kan båda typerna skannas för att ge dig digitala bilder. Utbudet av negativfilm är överlägset störst, och om du inte tänker skaffa en gammal diaprojektor rekommenderar vi att du använder negativfilm.

Du kan välja mellan svartvit film och färgfilm, och i båda fallen finns olika filmtyper med olika egenskaper. Det kan finnas skillnader i kontrast, färgmättnad, färgton med mera.

I en digitalkamera väljer du ljuskänslighet med hjälp av ISO-inställningen. Vid analog fotografering är det filmen som avgör ljuskänsligheten, och därför finns det filmer med olika ISO-värden. Ju högre ISO-värde, desto högre ljuskänslighet och desto kornigare blir bilderna. För svagt ljus eller motiv som rör sig snabbt kan du välja en film med ett relativt högt ISO-värde, t.ex. ISO 800, medan ISO 200 passar bättre för dagsljus.

Filmerna rymmer oftast antingen 24 eller 36 bilder. Vissa kameror för 35-mm-format tar bilder i halvformat, vilket gör att kameran kan ta dubbelt så många bilder – med något lägre kvalitet – på filmen. Detta är till exempel fallet med Olympus Pen.

Filmen monteras i kameran, helst i svagt ljus, och när du har tagit en bild dras filmen fram så att den är redo för nästa exponering. Framdragningen görs antingen med hjälp av en motor eller genom att du drar fram den manuellt med en arm på kameran.

Vissa kameror mäter ljuset och väljer automatiskt inställningar som bör ge en bra exponering. Många kameror kan automatiskt känna av filmens ISO-värde. Andra kräver att du ställer in filmens ISO-värde så att kameran exponerar korrekt.

Om kameran inte väljer exponering automatiskt måste du ställa in slutartid och bländare manuellt efter ljuset. Här kan du använda den så kallade Sunny 16-regeln.

När den sista bilden på filmrullen har exponerats går det inte att dra fram filmen längre. Du måste då rulla tillbaka den in i kassetten, där den inte utsätts för ljus förrän den framkallas. Kameror med motordriven filmmatning rullar vanligtvis tillbaka filmen automatiskt. Om du inte har en motordriven kamera vevar du tillbaka filmen med hjälp av en vev.

När filmen är tillbaka i kassetten kan du lämna in den för framkallning. Det kan du göra i många fotoaffärer, men det är inte alla som tar emot analog film. Sök på ”filmframkallning” på Google för att hitta ställen där du kan lämna in din film.

I fotoaffären eller på webbplatsen kan du vanligtvis välja om du bara vill ha filmrullen framkallad så att du kan skanna den själv, om du även vill ha digitala versioner och om du dessutom vill ha pappersbilder.

En ren framkallning av en hel filmrulle kan du få för ca 100 kronor. Om du vill ha digitala bilder kostar det 200-300 kronor extra, och priset beror på hur hög upplösning du vill ha. Om du vill ha pappersbilder kostar det några hundra kronor. Priserna kan dock variera ganska mycket bland leverantörerna.

I vissa butiker kan framkallningen ske inom några timmar, medan det hos andra kan ta ett par veckor.

Negativen levereras vanligtvis som remsor med fyra till sex bilder på varje remsa. Om du har en filmskanner kan du själv skanna negativen för att få digitala bilder.