Förstå kamerans ISO: 6 saker du inte visste om ISO

ISO-värdet kan vara helt avgörande för om bilden blir bra eller dålig. Här går vi igenom allt du behöver veta om ISO.

ISO-värdet är en av de tre grundläggande faktorerna som styr exponeringen i ett fotografi, tillsammans med bländare och slutartid. Kort sagt reglerar ISO-värdet hur känslig kamerans sensor är för ljus, och det har stor betydelse för både ljusstyrka och bildkvalitet. Ett lågt ISO-värde ger skarpa, rena bilder medan ett högt ISO-värde gör det möjligt att fotografera i mörker samtidigt som bilderna ofta blir brusiga.

I den här artikeln går vi igenom allt du behöver veta om ISO – hur det fungerar, när du ska justera det och hur du kan använda det kreativt i dina bilder.

Vad är ISO?

Tillsammans med bländaren och slutartiden avgör ISO-värdet i din kamera hur exponeringen blir – alltså hur mörk eller ljus bilden blir. ISO reglerar hur mycket signalen från kamerans bildsensor ska förstärkas.

Med ett högt ISO-värde kan man lite förenklat säga att ljuset förstärks, så att du kan använda kortare slutartider. Det är bland annat en fördel om du fotograferar utan stativ i svagt ljus, där långa slutartider skulle ge skakiga bilder.

Inställningen av ISO kan du överlåta till kameran, men du kan även ställa in den manuellt, och då är det bra att veta hur ISO fungerar.

Här är sex saker du säkert inte visste om ISO i din kamera:

Bas-ISO: Alla kameror har ett optimalt ISO-värde

Din kamera har ett så kallat bas-ISO där sensorn presterar optimalt och man får bäst kvalitet på bilderna. Här behöver man inte förstärka eller dämpa signalen.

Hos systemkameror är basvärdet oftast ISO 100 eller 200, medan mobilkameror oftast har ett något lägre värde, t.ex. ISO 20.

ISO förstärker signalen

När du väljer ett högre ISO-värde än kamerans bas-ISO förstärks signalen från sensorn.

Det innebär att kameran egentligen tar en underexponerad bild som sedan förstärks. Varje gång ISO-värdet fördubblas, ökas förstärkningen med ett exponeringssteg.

Om kameran har ett bas-ISO på 100 och du ökar ISO-värdet till ISO 800, tar du egentligen en mörk bild där förstärkningen gör bilden tre exponeringssteg ljusare – ett steg från ISO 100 till 200, ett steg från ISO 200 till 400 och slutligen ett steg från ISO 400 till 800.

Då kan du, i stället för en slutartid på 1/30 sekund, fotografera på 1/250 sekund, såvida bländaren inte ändras.

Varje gång du fördubblar ISO-värdet kan du nämligen halvera slutartiden.

Därför leder ett högt ISO-värde till mer brus

Nackdelen med att öka ISO-värdet är att du inte bara förstärker ljuset som har registrerats av sensorn, utan även bakgrundsbruset.

Alt elektronik genererar en aning brus. Du känner kanske igen fenomenet från stereoanläggningen, där du kan höra en aning brus om du skruvar upp volymen utan att spela någon musik.

Vid bas-ISO får man in så mycket ljus att det överröstar bakgrundsbruset, men när man underexponerar når det inte fram så mycket ljus till sensorn, vilket innebär att bruset tar upp en allt större andel.

När man då förstärker signalen förstärks även bruset, vilket syns som kornighet i bilden. Och ju högre ISO-värde du väljer, desto kornigare blir bilden.

fotografi ISO 100 jämfört med ISO 800

På ISO 100 finns det gott om ljus, som här visas i blått. Det starka ljuset dränker bruset. När du väljer ISO 800 blir exponeringen (EV) tre steg svagare, men bruset har samma styrka. På högt ISO förstärks båda delarna för att ge samma ljus som på ISO 100, och därmed blir bruset mer påtagligt.

© Bonnier Digital FOTO

Stora bildsensorer hanterar ISO bättre

Bildsensorns storlek är avgörande för hur mycket brus som uppstår i bilderna vid högt ISO.

Om bildsensorn har en stor yta är de enskilda pixlarna större än på en mindre bildsensor med samma upplösning.

Därmed kommer det fram mer ljus till varje pixel, vilket bidrar till att dränka bakgrundsbruset.

Därför ger t.ex. kameror med stora fullformatssensorer vanligtvis mycket mindre brus än små kompaktkameror vid samma ISO-värde.

ISO kan även dämpas

På samma sätt som kameran kan förstärka signalen, kan man på många kameror välja ett lägre ISO-värde än bas-ISO, t.ex. ISO 50. Det innebär att signalen dämpas. Dessa särskilt låga ISO-värde kan t.ex. kallas Lo 1, Lo 2 och Lo 3.

Här tar kameran en överexponerad bild som kameran sedan gör mörkare.

Det kan bland annat påverka kontrasten negativt, och det finns gränser för hur låga ISO-värden en kamera kan använda.

När den verkliga bilden överexponeras uppstår lätt urfrätta områden som blir helt vita, och där kan kameran inte ta fram detaljer genom att dämpa bildens exponering.

Om du kan leva med detta ger de extra låga ISO-värdena möjlighet att fotografera vid längre slutartider utan att använda ND-filter.

Det är en fördel i solsken, där den långa slutartiden till exempel kan göra att människor i rörelse inte syns i bilderna eller att en vattenyta blir helt slät och sammetsmjuk.

Vi rekommenderar att du håller dig till lägsta bas-ISO och använder ND-filter för att få optimal bildkvalitet.

Extrema ISO-värden spränger skalan

Många kameror kan ta bilder på extremt höga ISO-värden. Sony A7S IIIkan t.ex. gå ända upp till ISO 409 600, och Nikon har tidigare sålt DSLR-kameror med ISO-värden ända upp till 3 280 000. På så höga värden är bilderna i praktiken oanvändbara och duger på sin höjd som dokumentation. Brusnivån är extremt hög.

De utökade ISO-värdena kallas ofta Hi 1, Hi 2 eller Hi 3 i stället för själva ISO-värdet.

Det beror på att de inte helt uppfyller specifikationerna för ISO utan kan vara något över- eller underexponerade i relation till standarden.

I de senaste kamerorna brukar gränsen gå vid ISO 51 200, ISO 102 400 eller 204 800, och även här får man vara beredd på lägre bildkvalitet.