Så fotograferar du meteorsvärmar

Varje år rör sig jorden flera gånger in i en meteorsvärm som kan ge upphov till en hel del stjärnfall. Stjärnfall kan ses året runt, men under ett meteorregn, som fenomenet också kallas, har du extra goda chanser att se de kortvariga lysande strimmorna på himlen.

Meteorer är vanligtvis dammkorn från svansen på en komet, och när de kolliderar med jordens atmosfär brinner de upp och skapar ett stjärnfall, alltså lysande strimmor på natthimlen. Namnet meteorregn är lite av en överdrift, för du kan se ungefär ett stjärnfall per minut när regnet är som mest intensivt.

Här kan du läsa hur du kan föreviga fenomenet med din kamera.

>Läs även: Det här kan du fotografera på himlen i år

Du behöver inte så mycket utrustning, utan klarar dig med en systemkamera och ett vidvinkelobjektiv på t.ex. 16 eller 24 mm. Det är en fördel om objektivet är relativt ljusstarkt, så att du kan välja en bländare på exempelvis F2.8.

Du behöver också ett stadigt stativ, eftersom slutartiderna är långa och kameran måste vara helt stilla i många sekunder.

Hitta en plats utan alltför stora ljusföroreningar från stads- och gatubelysning. Naturligtvis måste vädret vara på din sida, så att himlen är klar när du fotograferar.

Meteorsvärmar har fått sina namn efter de stjärntecken som de verkar komma från på himlen. Bland annat finns Lyriderna som ser ut att komma från stjärnbilden Lyran, och Perseiderna tycks komma från Perseus.

Med en app som den kostnadsfria Star Walk 2 Ads+ Sky Map View kan du se precis var de olika stjärntecknen finns på natthimlen. Du kan ladda ner appen här till iPhone och iPad och här till Android.

>Läs även: De bästa tiderna och platserna för att fotografera norrsken

Sätt kameran på ett stativ och rikta den mot stjärnbilden. Det är bra om du kan ha med träd eller liknande i förgrunden. Det gör bilden mer tilltalande än om man bara ser natthimlen.

Tänk på att ta bilderna i råformat för att få bästa möjliga redigeringsmöjligheter på datorn. Välj manuellt program, M, där du själv justerar bländare och slutartid. Utgå från den största bländaröppningen, t.ex. F2.8 eller F4.0. Ställ in slutartiden på 20 sekunder. Ställ in ISO-värdet på 3200 eller 6400. Fokusera manuellt på oändligt.

>Läs även: Så använder du ISO-inställningarna

Ta en testbild av stjärnhimlen och kontrollera exponeringen. Om bilden ser för ljus ut kan du sänka ISO-värdet eller slutartiden något. Om det är för mörkt kan du öka ISO-värdet eller slutartiden. Slutartiden får dock inte bli längre än 30 sekunder, eftersom stjärnorna då blir suddiga på grund av jordens rotation.

När du har fått en bra exponering är du redo att ta bilder av meteorsvärmen. Det är en bra idé att använda kamerans självutlösare med två sekunders fördröjning, för att undvika kameraskakningar under exponeringen när du trycker på avtryckaren.

>Läs även: Så tolkar du siffrorna på ditt objektiv

Ta sedan en bild, och när exponeringen är avslutad tar du en ny bild. Fortsätt på det sättet. Med lite tur får du med stjärnfall på några av bilderna.

Observera att många kameror aktiverar funktionen för brusreducering vid långa slutartider. Detta kan minska bruset, men det innebär också att kameran tar en extra bild för brusreducering varje gång du tar en bild.

>Se även: I videoserien Kameraskolan går vi igenom alla de viktigaste funktionerna i kameran, och i modul 4 handlar det bl.a. om brusreducering.

Om du har använt en slutartid på 20 sekunder får du alltså vänta 20 sekunder extra medan kameran tar en brusreducerande bild. Under tiden riskerar du att missa stjärnfall som dyker upp. Därför är det en bra idé att stänga av funktionen och i stället ta bort bruset i ett bildbehandlingsprogram.