3 kompositionsregler du kanske inte känner till

Du kanske inte tänker på det, men varje gång du tar upp kameran till ögat och trycker på utlösaren fattar du ett beslut om vilken komposition bilden ska ha. 

Kompositionen handlar om hur bilden är uppbyggd, och vi som fotografer kan använda den för att leda betraktarens blick mot de viktigaste elementen i våra bilder. 

Det är långt ifrån alltid något som folk är medvetna om när de tittar på en bild, men om de gillar den är det i princip alltid kompositionens förtjänst.

När man pratar om komposition, kommer du säkert att tänka på det gyllene snittet. Men det finns faktiskt många andra sätt att komponera en bild, och nedan går vi igenom tre av de lite mindre välkända varianterna.

> Läs också: Allt du behöver veta om komposition

1. Diagonallinjen

Diagonallinjen går ut på att arrangera bildens element så att de bildar en linje som skär tvärs genom bilden. 

En bergsluttning utgör t.ex. en naturlig linje, men du kan även använda elledningar, järnvägsräls, byggnader eller människor, beroende på ditt perspektiv.

I verkligheten är de flesta saker antingen horisontala ­eller ­vertikala. Vi är inte vana vid att råka på diagonala ­linjer, och därför får vi omedvetet en känsla av instabilitet när vi ser dem, vilket skapar ­dynamik och spänning. 

> Läs också: 3 utmaningar i svartvitt som gör dig bättre

2. Negativa ytor

För att förstå hur du kan använda negativa ytor behöver du först veta vad positiva och negativa ytor är för något i en bild. 

Positiva ytor är de delar av bilden som skiljer sig från omgivningarna, det vill säga ditt huvudmotiv och andra delar med speciella detaljer. 

Negativa ytor är delarna av bilden som inte särskiljer sig, eftersom de inte innehåller några detaljer, t.ex. en blå himmel eller ett grönt fält. 

När de negativa ytorna dominerar får man en känsla av tomhet i bilden, vilket skapar dramatik. 

Man kan också använda negativa ytor för att lägga till en touch av mystik, i och med att bilden då berättar delar av historien om motivet, men inte hela.

> Läs också: Så tar du vackra och enkla landskapsbilder

3. Giljotinen

Giljotinen är möjligtvis den minst konventionella av kompositionsreglerna. Den går ut på att man exkluderar huvudet i ett porträtt för att i stället framhäva andra delar, t.ex. händer, fötter, verktyg eller instrument.

Som betraktare dras man automatiskt först och främst till ögon i en bild, så när man avlägsnar huvudet leder du vidare uppmärksamheten till resten av kroppen.

Du måste inte ta bort hela ­huvudet; du kan också välja att ha med t.ex. näsan, munnen och hakan.

> Läs också: Så använder du lager för att åstadkomma djup i porträttet