Börja fotografera stjärnhimlen

Artificiellt ljus dränker ljuset från stjärnorna i stor utsträckning, så du bör söka dig till en plats långt från stadens ljus. På webbplatsen darksitefinder.com finns en karta som visar hur mycket ljusföroreningar det finns, så att du kan hitta en plats med så lite ljusföroreningar som möjligt.

Till och med en mobiltelefon går att använda för att ta bilder av stjärnorna, men de bästa resultaten får du med en bra kompaktkamera eller en systemkamera. En stor bildsensor är en fördel eftersom ISO-värdena kommer att vara ganska höga i dina bilder. De höga ISO-värdena kan orsaka brus och kameror med stora sensorer genererar vanligtvis mindre brus än de med mindre sensorer. Du kan läsa mer om kamerasensorernas storlek här.

Använd ett vidvinkelobjektiv – helst med en brännvidd som motsvarar 24 mm eller mindre. Vidvinkelobjektivet säkerställer att du kan få med en stor del av himlen i dina bilder. Även ett vanligt standardobjektiv brukar fungera utmärkt. Det är en fördel om objektivet är ljusstarkt. Med ett F2.8-objektiv kan du fotografera med lägre ISO-värden än med ett F4.0-objektiv och därmed få mindre brus.

Du behöver också ett stativ eftersom du kommer att behöva göra långa exponeringar. Bilderna blir skakiga om du tar dem handhållet.

Om möjligt ska du ta bilderna i råformat. Då får du mycket bättre nöjligheter att bildbehandla än om du använder jpeg. Du kan t.ex. justera vitbalansen mycket exakt.

Du ska använda det manuella programmet. Välj objektivets största möjliga bländaröppning, dvs. det lägsta bländarvärdet. Det kan t.ex. vara F2.8 eller F4.0.

Slutartiden behöver vara ganska lång. Använd en slutartid på 20 sekunder som utgångspunkt. Du kan senare välja en kortare eller längre slutartid. Du bör dock hålla dig till 25 sekunder eller kortare. Anledningen är jordens rotation, som gör att stjärnorna kan bli utdragna och suddiga vid långa slutartider. På grund av de långa slutartiderna behöver du ett stativ.

ISO måste också ställas in manuellt. Välj ISO 6400 som utgångspunkt. När du har tagit den första bilden kan du granska den på skärmen – glöm inte att zooma in också. Om bilden är för ljus kan du sänka ISO-värdet till 3200 eller välja en något kortare slutartid.

>Läs även: Så använder du ISO-inställningarna

Välj kamerans självutlösare med en fördröjning på två eller tio sekunder. Detta gör att kameran hinner sluta skaka innan bilden tas.

Naturligtvis ska kameran riktas mot himlen och eventuellt mot Vintergatan om den är synlig. Stjärnhimlen bör ta upp mycket utrymme, men se till att det finns en förgrund i bilden. Det gör den mer intressant än om man bara ser massor av vita prickar i en svart yta. Förgrunden förmedlar även en känsla för proportionerna. En bra lösning är till exempel att ha träd i förgrunden.