Förstå gyllene snittet – och använd det när du fotograferar

Du har förmodligen stött på det gyllene snittet någon gång i ditt liv – om inte i samband med fotografering så kanske på bildlektionerna i skolan. Men vad är det gyllene snittet egentligen?

Det gyllene snittet handlar om att placera motivets viktigaste delar på specifika positioner i bilden. Det är ”linjer” i bilden som blicken naturligt dras till när man tittar på en bild. Detta beror på våra ögons position, eftersom de inte vilar naturligt i mitten av en bild, utan är förskjutna åt vänster och höger om mitten.

Genom att placera något i det gyllene snittet försöker man alltså styra vad mottagaren ska lägga särskild vikt vid i bilden.

I den här artikeln kan du lära dig mer om det gyllene snittet och hur du kan använda det för att göra dina bilder ännu bättre.

Det gyllene snittet är en kompositionsregel som bygger på en gammal grekisk teori om att den mänskliga blicken först söker sig till vissa punkter i en bild och att man därför bör placera sitt huvudmotiv just i dessa punkter.

Det gyllene snittet innebär att bilden delas in i nio fält med hjälp av fyra linjer. Om man placerar de viktigaste delarna av motivet där linjerna korsar varandra, kommer betraktaren att uppfatta kompositionen som harmonisk.

Om en horisontlinje ligger i det gyllene snittet eller om en person står i det gyllene snittet kommer bilden att upplevas som mer balanserad än om horisonten eller personen t.ex. placeras mitt i bilden.

Det finns matematiska formler för att räkna ut det gyllene snittet, men det är ju svårt att göra när du står ute i naturen och vill använda regeln för att komponera en bild.

Det bästa sättet att lära sig att använda det gyllene snittet är därför att se på en massa bilder som är komponerade på detta sätt. Då vänjer du dig vid att lägga märke till just de punkterna i en bild.

Om du använder Photoshop eller Lightroom kan du även beskära bilden efteråt, så att den kommer närmare gyllene snittet. När du använder beskärningsverktyget kan du använda ett rutnät som visar skärningspunkterna.

Tredjedelsregeln är en förenklad version av gyllene snittet som ofta används av fotografer, eftersom den är lättare att använda i praktiken än det gyllene snittet. Även här delas bilden i nio fält, men alla fälten är lika stora.

Många nyare kameror kan visa ett rutnät i sökaren och på lcd-skärmen som delar in bilden enligt tredjedelsregeln, så att du lätt ser vilket utsnitt du ska välja för att få den bästa effekten.

Tredjedelsregeln ger dock inte ett lika naturligt balanserat resultat som gyllene snittet, eftersom horisonten till exempel brukar hamna en aning för högt upp eller för långt ned i bilden om den ska ligga vid en av de horisontella linjerna.

Det gyllene snittet består av fyra linjer som är något förskjutna från bildens mitt. För att vara exakt ligger linjerna 3/8 in i bilden på längden och bredden.

Eftersom dessa linjer naturligtvis korsar varandra talar vi också om fyra skärningspunkter, alltså de fyra punkter där linjerna möts. Det är ofta i dessa skärningspunkter som man placerar de centrala personerna, sakerna eller händelserna i en bild, men i teorin kan man placera de viktiga elementen längs hela linjen och inte bara i skärningspunkterna.

Som du kan se på bilderna i artikeln, kan det gyllene snittet användas till allt från landskap till porträtt.

I landskapsbilder kan det vara en gammal kyrka som är det viktiga i motivet och som ska ha den bästa placeringen i en av skärningspunkterna, och i ett porträtt brukar det vara ögonen.

Du behöver inte alltid följa regeln slaviskt. Till exempel är det alltid bäst om bildens element ligger i skärningspunkterna, men du får även en viss effekt genom att placera dem på eller längs en av linjerna.

Bilder är knappast det första man förknippar med matematik, men inte desto mindre ”uppfanns” det gyllene snittet faktiskt av en matematiker. Det beror på att det gyllene snittet beräknas enligt en svår matematisk formel – som dock är rätt lätt att tillämpa, enligt beskrivningen ovan.

Många hänvisar till matematikern Euklides, som var den förste att beskriva det gyllene snittet redan omkring 300 f.Kr. Dessutom nämns även renässansmannen Leonardo Fibonacci, som under medeltiden upptäckte en specifik talserie, Fibonaccitalen, och ett samband mellan dem och det gyllene snittet. På samma sätt försökte Leonardo da Vinci demonstrera det gudomliga i det gyllene snittet med hjälp av sin teckning som brukar kallas ”den vitruvianske mannen”.

Det var dock inte förrän 1834 som matematikern Martin Ohm skapade den matematiska formeln för det gyllene snittet som vi använder idag.

Det gyllene snittet är ett verktyg för att analysera en bilds komposition och är därför av stor betydelse både när man komponerar och analyserar en bild. Det gäller målningar, porträtt, reklam, video och liknande. Det är ett sätt att fokusera på det viktigaste i en bild och bidrar till att skapa en harmoni i bilden som gör den behaglig för mottagaren att titta på.

I vissa fall kan det som placerats i gyllene snittet verka slumpmässigt valt, men det har oftast större värde och betydelse än man kanske tror.