Leica M EV1

Leicas M-kameror kännetecknas av att de är så kallade mätsökarkameror med utbytbara objektiv. Skärpan ställs in manuellt och mätsökaren är en optisk sökare med överlappande bilder i mitten. När de två bilderna matchar varandra är området i fokus. Men det finns risk för att Leica-entusiasterna sätter kaffet i halsen när de hör om M EV1.

Denna systemkamera har nämligen elektronisk sökare. Det innebär att man kan se motivet med de färger och den exponering som bilden får när man håller kameran mot ögat. Dessutom visar sökaren, till skillnad från den traditionella, det exakta utsnittet oavsett vilket objektiv man använder. I autofokuskameror föredrar vi elektronisk sökare, men när man måste fokusera manuellt tycker vi att det är enklare och snabbare att använda den optiska mätsökaren i Leica M11-P.

I sökaren på M EV1 får man hjälp av focus peaking, som markerar skarpa områden med färg, men funktionen är inte särskilt precis. Man kan zooma in för att få större precision, men det går långsamt att flytta runt utsnittet med hjälp av navigeringsknapparna. Det tog oss hela 30 sekunder att flytta utsnittet diagonalt från det ena hörnet till det andra.

På det hela taget är M EV1 tidskrävande. Den manuella fokuseringen saktar naturligtvis ner fotografen, vilket främjar fördjupning, men när även elektroniken tar mycket tid blir det lite påfrestande. Det tar drygt tre sekunder från att man sätter på kameran till att man kan ta en bild. Menyn är elegant men lite tungrodd att navigera i, och man kan inte se bländarvärdet i sökaren, så man måste ta bort kameran från ögat för att kontrollera det.

Bildkvaliteten är felfri. Den höga upplösningen ger massor av detaljer, färgerna är fina och det högsta ISO-värdet på endast ISO 50 000 ser bra ut.

Det finns ingen bildstabilisering i M EV1, och den kan inte filma, men den känns ytterst gedigen. Ytor, knappar och rattar är extremt läckra, och det mjuka slutarljudet kan i sig fresta dig att ta fler bilder.

PRIS

92 490 kronor

EV1 är den första M-kameran med elektronisk sökare. Den har 5,76 miljoner punkter, uppdateras med 60 bilder per sekund och är klar och detaljerad.

Skärpan ställs in manuellt, men hjälpmedlen för fokusering i den elektroniska sökaren fungerar inte optimalt, så det tar lång tid att fokusera exakt.

Knappar, rattar med mera är snyggt utformade. Dioptrijusteringen är till exempel en ratt som normalt sitter i jämnhöjd med huset, men när man trycker på den kommer den ut så att man kan vrida på den.

Bilderna får massor av detaljer och färgerna är bra. Leicas objektiv till M-kamerorna är dessutom kända för hög skärpa och kontrast.

Leica skickade ett Summicron-M 28 F2.0 ASPH.-objektiv (för drygt 60 000 kronor) med kameran. Jag tog bl.a. gatufoton och bilder av arkitektur under den blå timmen, då jag kunde lägga mycket tid på varje foto. Jag besökte också en Leica-butik för att jämföra med sökaren i M11-P.

Kameran är elegant och bildkvaliteten hög. Sökaren är bra men långsam att använda eftersom skärpan ställs in manuellt. För cirka en tredjedel av priset kan man få en kamera med samma upplösning och fler funktioner. Men en Leica M bör väljas med hjärtat, inte hjärnan.

+

Extremt läcker och känns mycket robust.

Hög upplösning och mycket detaljerade bilder.

Har massor av själ och uppmuntrar till fördjupning.

–

Ingen video, ingen stabilisering.

Långsam att arbeta med.

60,3 megapixel

2,33 miljoner punkter, skärm

4,5 bilder/sekund

495 gram

Sony A7CR