Så klarar sig legendarisk kamera – 20 år senare

Det nye EOS R7 har ikke den slags problemer. Vi valgte Auto ISO, som vi tilmed begrænsede til ISO 12.800 for ikke at få for mange korn. Det gav hurtigere lukkertider, selv om det nye kitobjektiv er knap så lysstærkt som det gamle. Desuden var der meget bedre styr på kamerarystelser, for modsat det gamle kamera har EOS R7 indbygget billedstabilisering.

tadens symfoniorkester gav en konsert där publiken kunde gå runt mellan musikerna medan den stora orkestern spelade. Det var dock mycket mörkt i salen, vilket visade sig vara en stor utmaning för den gamla kameran i flera avseenden. Den har inte Auto ISO, så man måste alltid ställa in ISO-värdet manuellt. Som standard är det högsta ISO-värdet 1 600, men via en speciell funktion i menyn kunde jag ställa in det på H, vilket motsvarar ISO 3 200.

Detta räckte dock inte långt i den mörka inomhusmiljön, där slutartiden ofta hamnade på omkring 1/4 eller 1/8 sekund om bilderna skulle bli välexponerade utan stativ, trots att det gamla paketobjektivet var inställt på största möjliga bländaröppning. Det hördes på slutarljudet att bilderna sannolikt skulle drabbas av kraftig rörelseoskärpa, men det var svårt att bedöma bilderna på den mycket lilla och lågupplösta skärmen, som dessutom inte återger färger och ljus särskilt bra.

Bilden från den gamla kameran är mörkare och mer oskarp efter­som slutartiden är längre. ISO ligger på maxvärdet 3 200, medan bilden från EOS R7 är tagen med ISO 12 800.

Den andra stora utmaningen för den gamla EOS 10D var autofokusen. Jag valde en av de sju fokuspunkterna och höll den på ett område jag ville ha skärpa på. Men i den mörka miljön fick autofokusen ge upp flera gånger. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med ljus för att autofokusen skulle kunna hitta något att låsa fast på. I stället flyttade kameran skärpan fram och tillbaka i ett försök att hitta något att fokusera på. Jag försökte i stället lägga skärpan manuellt, men med en förstoring på 0,88x är den optiska sökaren ganska liten och dessutom mörk, så det var nästan omöjligt att se om jag hade fokuserat korrekt.

Det var en helt annan femma med nya EOS R7, där den elektroniska sökaren inte bara visar färger och ljus som de kommer att se ut på den tagna bilden utan också är mycket större med sin förstoring på 1,15x. Sökarbilden var alltså både mycket ljusare och mycket större i den nya kameran. Dessutom behövde jag inte ställa in fokus manuellt på EOS R7.

Det är stor skillnad vad gäller både brus och detaljrikedom i bilderna från de två kamerorna. Här har jag zoomat in på ett utsnitt från en bild.

Enligt specifikationerna ska autofokusen i EOS 10D fungera i ljus ned till 0,5 EV, medan EOS R7 klarar sig ned till –5V, vilket är ungefär 45 gånger svagare ljus. Detta var tydligt märkbart. Autofokusen kunde tveka lite, men den låste fast så småningom, och jag kunde till och med använda motivsökning med ögonfokusering, så att kameran placerade skärpan på musikernas ögon. Jag hade förprogrammerat en knapp på kamerans baksida för ögonsökning. På detta sätt kunde jag fokusera på en specifik punkt i bilden om jag ville ha skärpa på ett instrument, och genom att trycka på knappen på kamerans baksida fick jag skärpa på musikerns ögon. Det var mycket enklare och betydligt mer exakt än med den äldre kameran

Nya EOS R7 ställde utan problem in skärpan på ögat, medan EOS 10D inte alls lyckades ställa in skärpan. Jag fick fokusera manuellt i mörkret.

När jag granskade bilderna efter konserten såg jag att ingen av filerna från den gamla kameran var helt skarp. Till en början blev jag dock positivt överraskad av kvaliteten i övrigt. Jag hade förväntat mig massor av brus, men det såg hyfsat ut när jag öppnade råfilerna i Lightroom. Bruset var på ungefär samma nivå som i bilderna från EOS R7, som jag tog med ISO 12 800 och i mycket högre upplösning.

Men när jag började justera ljuset blev bruset i bilderna från den gamla kameran mycket mer märkbart än i bilderna från EOS R7. Med den AI-styrda brusreduceringen i Lightroom blev bilderna från båda kamerorna praktiskt taget brusfria. Bilderna från EOS 10D var generellt lite mörkare, och detaljgraden var mycket lägre på grund av upplösningen.

Konserten var en tuff utmaning för båda kamerorna, men den nya klarade den svåra uppgiften. Den gamla EOS 10D gav inte en enda bild som jag skulle ha behållit under normala omständigheter. Därför bestämde jag mig för att fotografera under mer gynnsamma förhållanden. På lördagen var det regn och mulet hela dagen, men på söndagen var det soligt så jag gick ut för att ta landskapsbilder. Ljuset var så starkt att jag kunde ställa in EOS 10D på ISO 100. Jag lät EOS R7 stå på Auto ISO, och då valde den automatiskt ISO 100 för alla bilderna. Enkelt!

I det rikliga ljuset fungerade autofokusen på EOS 10D mycket bättre. Även denna gång valde jag en fast fokuspunkt, och kameran fokuserade snabbt och exakt. Jag märkte faktiskt inte någon större skillnad i autofokusprestanda mellan de två kamerorna vid stillastående motiv.

Det var dock mycket enklare att komponera med den nya kameran. Förutom den betydligt större och bättre sökaren kunde jag också komponera på den stora skärmen, som kan fällas ut. Därmed behövde jag inte titta genom sökaren i alla situationer utan kunde fotografera i marknivå eller höftnivå samtidigt som jag såg vad jag fick med på bilderna.

EOS 10D är från tiden innan live view introducerades. Utan live view kan man inte se kompositionen på kamerans skärm innan man tar en bild. Därför är det enda alternativet på EOS 10D den lilla och något mörka sökaren, som inte ens visar hela utsnittet utan bara 95 procent av den slutliga bilden. Det innebär att man får med lite mer av motivet i bildens kanter än vad man kan se i sökaren.

När jag tog landskapsbilder fick jag bra resultat med den gamla kameran. Bilderna hade överraskande snygga färger, som jag ofta föredrog framför dem från EOS R7. Kameran exponerade dock i flera fall rätt mycket ljusare än EOS R7 – för ljust för min smak. Jag kunde dock justera både färgerna och ljuset när jag redigerade, och idag har man goda möjligheter att göra bilderna mycket bättre än vad som var möjligt för 20 år sedan.

Detta ändrar dock inte det faktum att den moderna kameran är överlägsen i praktiskt taget alla avseenden och kan ta bilder som den gamla modellen helt enkelt inte kan matcha. I ett avseende är dock den gamla kameran klart överlägsen i mina ögon. Den ligger mycket bättre i handen och känns mycket mer gedigen och proffsig, och slutaren låter mycket bättre när man tar bilder. EOS R7 känns mer klumpig att hålla i och utstrålar ”amatörkamera" i högre grad.