När fotograferna riskerar livet: Så filmades dagen D

Aldrig tidigare hade ett krig dokumenterats i så stor skala som andra världskriget. Miljontals fotografier, filmklipp och ögonvittnesskildringar gör detta till en av de mest grundligt dokumenterade händelserna i historien.

Ändå känns bilderna från landstigningen i Normandie den 6 juni 1944 fortfarande som något alldeles speciellt. De skakiga svartvita filmbilderna från landstigningen är inte bara krigspropaganda – de är ögonvittnesberättelser från en dag då helvetet brakade loss på Frankrikes stränder.

Bakom kameran stod en grupp män från Army Film and Photography Unit (AFPU). De var inte soldater i traditionell mening , men de gick i land tillsammans med de första trupperna på Sword, Gold och Juno Beach – med kulor visslande omkring sig, granater som exploderade i sanden och rädslan strömmande genom kroppen. Deras uppdrag var enkelt men livsfarligt: att fånga krigets verklighet på film.

Att filma dagen D krävde ett enastående mod. Kameramännen bar kameror i stället för gevär. Filmrullar i stället för ammunition. De visste att deras bilder kunde förändra historien – både som dokumentation och som motvikt till den nazistiska propaganda som hade dominerat bilden av kriget i åratal.

Här kan du läsa om hjältarna som gav oss möjlighet att se krigets brutala sidor med egna ögon.

I oktober 1941 inrättade den brittiska armén en specialenhet: Army Film and Photography Unit (AFPU). Syftet var både att dokumentera kriget och att skapa motbilder till den nazistiska propaganda som länge hade påverkat européerna.

Kameramännen utbildades i grundläggande militära färdigheter och i att hantera tung filmutrustning mitt i kaoset på slagfältet.

De var inte bara åskådare med kameror – de var soldater utan vapen, placerade där striderna var som mest intensiva för att ge eftervärlden autentiska bilder från fronten.

Den 6 juni 1944 landsteg tiotusentals allierade soldater på stränderna i Normandie. Redan med de första styrkorna följde flera kameramän från AFPU. De landsteg på stränderna Sword, Gold och Juno tillsammans med brittiska och kanadensiska enheter, medan amerikanerna hade sina egna fotografer på stränderna Utah och Omaha.

Att vara kameraman på dagen D innebar att krypa i land under tung beskjutning samtidigt som man höll filmkameran stadigt och filmade hela tiden. Resultatet blev rörliga bilder från de allra första minuterna av invasionen – klipp som idag hör till de mest kända bilderna från andra världskriget.

Männen som filmade dagen D var allt annat än oövervinnliga. Ernest Walter, en kameraman från AFPU:s femte enhet, beskrev senare hur han var ”mycket rädd” när granater och projektiler exploderade omkring honom och kommandosoldaterna runt honom.

Under dagen D sårades flera kameramän under striderna – en skadades allvarligt av en granat, medan en annan fick armen sönderskjuten av kulspruteeld. Under andra världskriget som helhet dödades 25 medlemmar av AFPU under arbetet med att dokumentera kriget. Det visar tydligt hur riskfyllt deras arbete var.

De flesta filmbilder från Normandie spelades in med samma kameramodell: DeVry Standard, även känd som ”Lunchbox Camera” på grund av sin kompakta, lådformade design. Kameran hade en fjäderdriven motor, vilket innebar att kameramännen inte behövde batterier eller extern strömförsörjning – en stor fördel i fält.

Nackdelen var dock att kameran inte kunde spela in ljud. Det innebar att en viktig dimension gick förlorad: ljudet av kulsprutor, artilleri, explosioner och till och med säckpipor som vissa enheter spelade när de stormade i land. Det vi ser i filmerna idag är därför tysta scener som kräver att vi själva föreställer oss larmet och kaoset.

Bilderna som AFPU tog under dagen D spreds snabbt i nyheter och journalfilmer och användes i allierad propaganda. Men filmerna var mycket mer än krigspropaganda – det blev ett historiskt arv som fortfarande präglar vår bild av invasionen i Normandie.

Utan dessa kameramän skulle världen aldrig ha fått se de osminkade scenerna med rädsla, kaos och hjältemod på stränderna 1944.

Idag är filmarnas arbete en ovärderlig dokumentation som påminner oss om krigets brutalitet och om de män som riskerade allt för att berätta historien genom en kamera.

Krigsbilder är mer än bara ögonblick fångade på film – de bidrar till att forma vårt minne av historien. Utan de modiga kameramännen på dagen D skulle världen ha en mycket fattigare bild av invasionen i Normandie.

Idag, när vi dagligen översköljs av foton och videor från både sociala medier och moderna konflikter, kan vi lätt ta denna dokumentation för given. Men på dagen D riskerade fotograferna bokstavligen sina liv för att säkerställa att eftervärlden aldrig skulle glömma vad som hände den 6 juni 1944.

Imperial War Museum i London har producerat denna sex minuter långa dokumentärfilm som visar de modiga kameramännen som följde brittiska och kanadensiska trupper under invasionen i Normandie.

Videon ger en sällsynt inblick i hur dagen D dokumenterades genom skakiga svartvita filmscener – bilder som idag är bland de mest kända och mest sedda från andra världskriget.