Guide: Ta magiska makrobilder i snö och rimfrost

Vissna blad, kala grenar och bär som överlever vinterkylan, till exempel berberis och nypon, blir vackra motiv när rimfrosten lägger sig på dem.

Rimfrost uppstår på natten när daggen fryser till is. Den försvinner snabbt om temperaturen stiger över fryspunkten, så
det är lämpligt att inleda makrofotogra­feringen vid soluppgången, när nattens kyla dröjer sig kvar. På så sätt kan du dra nytta av de vackra gyllengula nyanserna i morgonens tidiga solljus.

Frysande regn uppstår när regn träffar ytor som är kallare än fryspunkten. Detta kan förekomma när som helst på dygnet, men undvik att fotografera i stark sol mitt på dagen, då hårda skuggor kan bränna bort detaljer. Ett lätt molntäcke mjukar upp ljuset och dämpar skuggorna så att du enkelt kan ta välexponerade bilder.

Välj en liten bländaröppning, t.ex. F11, och ställ in skärpan manuellt på det minsta avståndet. För kameran mot motivet tills det är skarpt. Aktivera focus peaking i kameran. Då visas färgmarkeringar som talar om var bilden är skarp, vilket gör det lättare att få optimal skärpa.

När du kommer mycket nära t.ex. ett bär blir skärpedjupet mycket litet. Kanske så litet att bäret inte är skarpt överallt. För att öka skärpan kan du välja en mindre bländaröppning. Detta minskar dock ljus­insläppet och kräver en längre slutartid. Du kan använda ett stativ för att bibehålla skärpan, men bara om det är vindstilla.

Annars kan vinden orsaka rörelse i löv eller bär och göra motivet suddigt. Alternativt kan du använda en artificiell ljuskälla för att fotografera med en kortare slutartid, t.ex. en ringblixt eller mobilskärmen.

En snöflinga kanske inte ser så märkvärdig ut för blotta ögat, men när du kommer nära med ett makroobjektiv uppenbarar sig en otrolig syn. Den lilla flingan består av iskristaller i vackert strukturerade former som bildas när vatten samlas runt små partiklar och fryser till is.

Den viktigaste förutsättningen för att fotografera snöflingor är naturligtvis att det snöar, men nästan lika viktigt är att temperaturen är under noll så att snöflingorna inte smälter i luften eller när de landar på marken. Minus fem grader är idealiskt, och helst så vindstilla som möjligt. Vid kraftig vind försvåras fotograferingen. Håll ett öga på väderprognosen och var redo när chansen dyker upp. Du vet aldrig när den kommer tillbaka.

Försök först att fotografera en hel snöflinga. Den består vanligtvis av flera iskristaller och är ett vackert motiv med sammanflätade former. Tekniken är i princip densamma som vi beskrev ovan.

Försök sedan att separera en enskild iskristall. Använd en tandpetare eller en liten borste för att försiktigt flytta den bort från andra kristaller. Placera den på en enfärgad yta, helst i en mörk färg och i ett material som inte reflekterar ljus. En svart handske eller en yllehalsduk går bra. Då får du en neutral bakgrund som får kristallen att framträda på ett bra sätt. Det är viktigt att ytan är kall så att iskristallen inte smälter.

Att fotografera utan stativ är bäst eftersom snöflingan lätt kan smälta eller blåsa bort innan du hinner sätta upp stativet. Ju snabbare du hinner fotografera snöflingan efter att den har landat, desto bättre.

Iskristallerna är små och för att synliggöra deras små och detaljerade strukturer är det bra med en optisk förstoring på minst fem gånger.

Skärpedjupet blir extremt litet vid så kraftig förstoring, så du måste vara noggrann när du fokuserar. Det är lättast om du fotograferar kristallen rakt framifrån, så att motivdjupet och risken för oskärpa minskar. Rakt framifrån ryms hela den platta iskristallen i skärpeplanet.

Ett alternativ är att använda fokusstapling. Det är en mer omständlig process, men är det säkraste sättet att få ett bra skärpedjup vid makrofotografering.

Den kraftiga förstoringen minskar också ljusinsläppet, så artificiellt ljus kan behövas. En ringblixt är en bra lösning. Den fästs på kameran så att du har händerna fria och lyser upp motivet närmare än en vanlig blixt.

Såpbubblor är vanligtvis en sommarfavorit, men som makromotiv passar de utmärkt en iskall vinterdag. När såpbubblor fryser blir de till vackra spegelblanka sfärer dekorerade med små iskristaller.

Att fotografera frysta såpbubblor fungerar bäst vid riktigt låga temperaturer. Ju kallare det är, desto snabbare fryser bubblorna och desto bättre bildar de kristaller. Minus tio grader är bra, minus tjugo är ännu bättre. En morgon eller eftermiddag med en stigande eller sjunkande sol som ljuskälla ger utmärkta förhållanden. Om det är vindstilla blir det dessutom lättare att blåsa bubblorna.

Såpan skapar en hinna runt vattnet som gör att det kan bilda en bubbla. Det klassiska sommarreceptet med bara vatten och diskmedel fungerar dock inte på vintern. I det kalla vädret är diskmedlets förmåga att binda vattnet inte tillräckligt stark och behöver förstärkas genom att man tillsätter glycerin. Om även socker tillsätts bildas iskristaller i bubblans skal.

Häll blandningen i en liten behållare, ta ett sugrör och blås bubblan så att du kan placera den mot en snygg och enkel bakgrund. Vad bakgrunden består av är inte viktigt eftersom den blir suddig på bilden, men det är viktigt att färgerna kompletterar den glänsande bubblan på ett bra sätt.

Kameran ska stå förberedd på ett stativ och riktad mot bubblans placering. Ställ in skärpan så snart bubblan är klar och ta sedan bilden direkt. Ytan förändras medan bubblan fryser till, så använd serietagning med fem till tio bilder per sekund och välj ut de snyggaste bilderna i efterhand. Du behöver inte fotografera bubblan på mycket nära håll. Genom att placera kameran lite längre bort får du större skärpedjup och kan skapa en intressant inramning runt bubblan genom att inkludera andra detaljer från omgivningen. Tekniskt sett är det inte makro längre, men låt inte sådana teknikaliteter stå i vägen för ett bra foto.