Snö, is och dimma skapar perfekta förutsättningar för stämningsfulla foton. Se hur du kan dra nytta av vinterns väderfenomen i porträtt, sportfoto, makro, landskap och djurbilder, och hur du hanterar de utmaningar som vintern innebär för din kamera.
Som fotografer har vi tur här i Norden. Vi har fyra distinkta årstider med olika egenskaper, vilket ger oss möjlighet att ta unika bilder året om. När det är vinter är det verkligen vinter, och det ger förutsättningar för fotografering som vi inte har under andra tider på året. Det kan ta emot att lämna den behagliga värmen inomhus, men om man packar kameraväskan och ger sig ut i kylan kan man ta bilder som verkligen är värda alla ansträngningar.
Små flingor med stor effekt
Ingenting är lika typiskt vinter som snöväder. De vita flingorna kan ge dina bilder en mycket speciell atmosfär. Det är alltså viktigt att utnyttja möjligheten när snön kommer, men det är inte alldeles lätt att planera bra snöbilder. Väderprognosen kanske varslar om snö, men det är inte säkert att den snö som faller är den fotovänliga sorten i form av små, spröda snöflingor som bildar ett vackert snölandskap. Vi har ofta blivit besvikna när det kommit tung blötsnö och slask som inte gav några imponerande bilder.
För att fin och lätt snö ska lägga sig måste det först och främst vara kallt. Temperaturen i luften och vid marken måste vara under noll. Om marken är frusen och lufttemperaturen är minus två eller kallare, ligger snön oftast kvar på marken. Rimfrost på morgonen är ett gott tecken – det betyder att marken är tillräckligt kall för att snön ska lägga sig.
Om luften samtidigt är torr, med en maximal luftfuktighet på 85 procent, är sannolikheten stor att snön faller som spröda flingor snarare än fuktiga klumpar.
Solen sken på ansiktet snett framifrån, vilket gav en fin exponering av modellen.
Snö gör sig bra på många olika motivtyper. Inte minst porträtt kan få en magisk glans om de tas under fallande snöflingor. Det är också värt att tänka på valet av kläder. Porträtt blir mest effektfulla om modellen bär kläder i färger som kontrasterar mot den vita snön. Mörkblått, rött, grönt eller lila fungerar bra, men undvik svart, eftersom nyanserna kan försvinna. Ylle är ett idealiskt material, eftersom det fångar upp snöflingorna och skapar en varm och mysig atmosfär i bilden. En yllemössa eller yllehalsduk kan räcka, men satsa helst på en kappa eller tröja i ylle om du kan.
Fallande snöflingor kan förvirra kameran och göra det svårt för autofokusen att ställa in skärpan. Välj en liten fokuspunkt och placera den på ögat. Då söker kameran inte någon annanstans. Aktivera person- eller ögonsökning och autofokusen har det. På så sätt optimerar du chansen att fokus hamnar på rätt ställe.
Detta ska du ha koll på när du fotograferar i snö:
Oskärpa på för- och bakgrund är bra för denna motivtyp, men oskärpan får inte bli så kraftig att snöflingorna elimineras. Till porträtt i halvbild med ett 85 mm-objektiv väljer du en bländaröppning på F2.8 som störst. Du kan öka bländaren något vid en kortare brännvidd, t.ex. 50 mm, som gör att mer av miljön syns.
Med en slutartid på 1/200 sekund får
vi ofta en bra balans, där vi fryser de mjukt fallande flingorna i luften med en lätt antydan till rörelseoskärpa, så att man känner hur de faller. Slutartiden beror på hur snabbt de faller. Om de faller snabbt bör slutartiden minskas till mellan 1/300 och 1/400 sekund.
På vintern kan man även fånga mer actionfyllda motiv, bland annat vintersporter som alpin skidåkning och snowboard där hastigheterna många gånger är höga. För att få skarpa bilder av snabba störtlopp med hopp eller slalom med sprutande snö väljer man en slutartid på som längst 1/1 000 sekund.
En bländaröppning på F4.0 brukar ge bra skärpa på åkaren och snön runtomkring. Ställ in ISO på Auto med maxvärdet 6 400. I starkt solsken behöver du inte oroa dig för brus, men om det är molnigt kan du öppna bländaren lite mer för att undvika att ISO blir för högt.
En bild tagen ur låg vinkel får ett starkt uttryck och skapar en känsla av fart, som denna actionbild från skidbacken.
Skidglasögon gör det svårare för kameran att hitta ögonen, men om kameran har autofokus med personsökning aktiverar du den. Då kan kameran hitta personen och lägga skärpan. Det säkraste är dock att aktivera motivföljning, välja en liten fokuspunkt och lägga den på åkaren. Då håller kameran fokus på personen, även om vederbörande rör på sig.
Aktivera kontinuerlig tagning, välj hög hastighet och håll ned avtryckaren när det rätta ögonblicket infinner sig. På så sätt får du en serie bilder där du kan välja ut godbitarna i efterhand.
Otroliga isformationer
Vissna löv, kala grenar och bär som överlever vinterkylan, såsom berberis och nypon, blir utmärkta motiv när frosten lägger sig på dem. Du kan ta snygga makrobilder med vacker vinterkänsla. Du behöver inget renodlat makroobjektiv för sådana bilder. Många objektiv kan ta makrofoton i större eller mindre utsträckning. Vi använder ofta en standardzoom med en förstoringsgrad på 0,5x, vilket är mer än tillräckligt för löv och i de flesta fall även bär.
På bokar sitter de gula löven kvar under vintern. De bildar en fin kontrast till den vita rimfrosten.
Rimfrost skapar ett vackert lager av små, delikata iskristaller som täcker växternas yta. Det uppstår under natten när daggen fryser till is och kan försvinna ganska snabbt om temperaturen stiger över nollstrecket fram på förmiddagen. Därför är det en bra idé att gå ut med kameran redan i soluppgången, när nattens kyla fortfarande dröjer kvar. Då kan du dessutom dra nytta av det vackra ljuset från de tidiga solstrålarna.
Välj en liten bländaröppning på F8.0–F11 för att få lagom stort skärpedjup, och ställ in slutartiden på som längst 1/320 sekund för att undvika oskärpa när du fotograferar utan stativ. ISO-värdet kan bli högt om vädret är grått. Upp till 6 400 är acceptabelt, men om det går högre måste du öka bländaröppningen något. Du kan också använda stativ och en längre slutartid, men då ökar risken för oskärpa om grenarna rör sig i vinden.
Det enklaste sättet att ta en skarp bild av en iskristall är att hitta en som är relativt friliggande och kan fotas rakt på.
För större motiv kan autofokus ofta användas. Välj en liten fokuspunkt och lägg den exakt där du vill ha skärpa. Det är viktigt att vara noggrann, eftersom det blir tydlig oskärpa framför och bakom fokusplanet när motivet är så nära. Detta gäller särskilt om du t.ex. fotograferar ett löv ur sned vinkel. Om du i stället fotograferar lövet rakt framifrån, så att hela ytan befinner sig på ungefär samma avstånd från kameran, får du skärpa på hela lövet och det blir mindre viktigt var exakt du lägger fokus. Om autofokusen fladdrar utan att kunna upprätthålla en stabil skärpa väljer du manuell fokusering och metoden som beskrivs i rutan här intill.
Om det har snöat kan du ta häftiga bilder genom att gå riktigt nära snön. En snöflinga består av iskristaller i små, vackra strukturer som bildas när vatten samlas runt små partiklar och fryser till is. För att kristallerna ska synas krävs kraftigt förstoring, och därför behövs ett riktigt makroobjektiv, helst med upp till fem gångers förstoring. Om ditt objektiv inte mäktar med detta kan du sätta ett makrofilter på frontlinsen för att öka förstoringsgraden.
Kallt väder är en förutsättning om man ska fotografera vackra iskristaller.
Temperaturen bör helst vara under fem minusgrader. Dessutom är det en fördel om det är relativt vindstilla, så att snöflingornas delikata strukturer inte förstörs av starka vindar och kollisioner.
Du kan försöka fånga en snöflinga i luften, gärna med en mörk yllehalsduk eller liknande. Den håller fast snöflingan och utgör en fin bakgrund när du tar fotot. Se bara till att ytan du använder är iskall så att snöflingan inte smälter på den. Eventuellt kan du lägga halsduken i frysen som förberedelse.
Detta ska du ha koll på när du tar makrobilder:
En hel snöflinga består vanligtvis av flera iskristaller och kan vara ett vackert motiv med sammanflätade former. Du kan fotografera den på ungefär samma sätt som när du fotar löv och bär, men här krävas manuell fokusering eftersom autofokusen inte fungerar på så nära håll.
När du har fångat en snöflinga försöker du separera en kristall. Använd en tandpetare eller en liten pensel för att försiktigt flytta bort den från andra kristaller.
Du måste fokusera noggrant. Det är enklast att fotografera kristallen rakt framifrån, eftersom det minimerar oskärpan. Du kan även använda fokusstapling. Det är mer komplicerat, men det är det säkraste sättet att få tillräckligt skärpedjup i makrobilder. Du kan läsa om hur du gör på digitalfotoforalla.se/02-2026.
Den höga förstoringsgraden minskar ljusinsläppet i kameran, så du kan behöva använda artificiellt ljus på motivet. En ringblixt är en bra lösning. Den fästs på kameran så att du har händerna fria, och den belyser motivet från närmare håll än en vanlig blixt.
Stämningsfull oskärpa i landskap
Luften är kallare, fuktigare och lugnare på vintern. Det leder ofta till dimma, vilket kan ge stämningsfulla bilder. Det gäller dock att vara på rätt plats när dimman uppstår. Om natten är klar med svag vind, hög luftfuktighet och temperaturer strax under noll, kan du vara nästan säker på att det blir dimma på morgonen. Om ett måttligt molntäcke håller kvar kylan kan dimman ligga kvar hela dagen, så kolla väderprognosen om du vill fotografera dimma.
Enkla och öppna landskap är bra motiv. Dimman reducerar kullar, träd, vägar, staket och liknande till enkla former och linjer och suddar ut färger och detaljer, vilket skapar ett minimalistiskt uttryck. Ljuset är mycket mjukt eftersom de små vattendropparna i luften sprider solstrålarna. Detta skapar subtila övergångar och ett måleriskt uttryck.
Välj det manuella programmet och använd en medelstor bländare på F8.0–F11 för att få bra skärpedjup i bilden.
Detta ska du ha koll på när du fotar i dimma:
Fokusera på det närmaste tydliga elementet – t.ex. ett träd eller en sten – och låt resten gradvis försvinna i dimman. Autofokusen kan få problem i tät dimma eftersom den styrs av kontrast, så manuell fokusering kan vara den bästa lösningen. Det är dock inte absolut nödvändigt att skärpan sitter perfekt eftersom motivet i sig är suddigt.
Ett stativ är en fördel om ljuset är mycket svagt. Då kan du använda längre slutartider, vilket också förstärker effekten av dimman. Brännvidden påverkar också hur dimman återges. Även om vidvinkel är det vanligaste valet för landskap, väljer vi ofta ett teleobjektiv på 70–200 mm. Den långa brännvidden komprimerar motivet och gör att dimman tycks tätare. Detta kräver dock att du kan ta bilden på rätt långt håll.
I dimma kan vinterlandskapet förlora så mycket färg att det nästan blir en svartvit bild.
Dimma ger även möjligheter att ta annorlunda och mycket stämningsfulla foton av vilda djur. I dimma kan du komma lite närmare större djur, eftersom de inte ser dig lika lätt. Du måste dock se till att ha vinden mot dig, för annars kommer viltet att få upp vittringen av dig långt innan de ser dig.
Även här väljer du en liten fokuspunkt som du lägger på djurets huvud eller någonstans på kroppen där det är kontrast. Då kan autofokusen ställa in skärpan. Om du fokuserar med flera fokuspunkter riskerar du att kameran ställer in skärpan på dimman framför djuret. Om det inte fungerar väljer du manuell fokusering. Det är inte något stort problem att fokusera manuellt om djuret står stilla, men det kan vara svårare om det rör på sig.
Strax före soluppgången är dimman tät och viltet aktivt. Det är en bra tid att stå redo med kameran.
Använd maximal bländare och en slutartid som är så kort att du fryser alla rörelser, men gör den inte kortare än nödvändigt. Det resulterar i högre ISO och ökar bruset, vilket redan kan vara märkbart i svagt ljus. Börja med cirka 1/500 sekund och öka endast vid behov.