Han ser hotfull ut, men det är faktiskt ett leende”, säger Mogens Trolle om en av bilderna han tog under sin senaste resa till Nigeria. Han var där för att fotografera markattartade apor, bland annat driller.
”Det är en hane från en annan flock än den jag höll på att fotografera. Han sitter och flörtar med honorna, och det gillade hanarna i flocken inte alls, men han hade inte en tanke på att sluta. Det var rena rama Game of Thrones.”
Mogens var i ett inhägnat rehabiliteringsreservat i den nigerianska regnskogen. Det går inte att komma nära fritt levande driller, eftersom de jagas av människor. Av den anledningen var han inställd på att fotografera aporna genom stängsel, men det visade sig att de inte var så lätta att hålla inspärrade.
”Den här hade hoppat över stängslet. Det fanns inget mellan oss”, säger Mogens om samma bild. Att han kunde komma så nära berodde på att aporna som levde i och runt reservatet hade vant sig vid människor.
”Nästa dag klättrade han över stängslet in till flocken på andra sidan. Lite senare kunde jag se att flockens gamla alfahanne hade fått ett stort sår i pannan och han hade stora blodfläckar på halsen.”
Under resten av tiden som Mogens var i reservatet kunde han följa dramatiken.
”Det slutade med att han blev flockens nya alfahanne. Men ett par veckor efter att jag åkt hem fick jag veta att han hade hittats död. De andra hannarna hade angripit honom och dödat honom. Så det är verkligen hårt”, säger Mogens. Men själv har han sällan upplevt någon fara i mötet med vilda djur.
Drillen ler mot en hona från en annan flock. För en kort period tog han över som alfahanne men blev senare dödad av andra hannar.
”Du är inte intressant för dem eftersom du inte är en del av deras värld. Men det är klart att en sådan apa skulle kunna skada dig allvarligt om den blev arg på dig. Det är viktigt att läsa av deras kroppsspråk, och de brukar skicka tydliga signaler om de tycker att du är för nära”, säger Mogens, som besöker Bonnier Digital FOTOs redaktion.
Vi har sett fram emot att få prata med den prisbelönte danske fotografen, som har specialiserat sig på att ta porträttbilder av primater. Under de senaste tio åren har Mogens rest runt i världen och fotograferat primater ute i naturen i Afrika och Asien och byggt upp ett rykte som en av världens bästa djurfotografer.
Den gyllene trubbnäsapan som Mogens fotograferade i Kina är mycket färgstark, men dess ansiktsuttryck är begränsade.
Vi känner igen oss själva i primaterna
”Jag åkte för att fotografera driller eftersom jag föreställde mig att den skulle ha intressanta ansiktsuttryck. Ju färre färger en apa har i ansiktet, desto fler ansiktsuttryck har den. Drillen är svart i ansiktet, och det visade sig att den hade häftigare ansiktsuttryck än någon annan apa jag hade fotograferat tidigare. Det var över alla förväntningar”, säger Mogens.
Ansiktsuttryck är allt för honom. Det är genom dem som en unik koppling till oss människor uppstår.
”De är en viktig del av apornas kommunikation, precis som de är en viktig del av vår. Vi tittar hela tiden på varandras ansiktsuttryck. Det är i dem vi läser av vad andra tänker och känner, och det är där vi kan relatera till aporna, som liknar oss på många sätt.”
Stora framtänder väckte intresse
Mogens blev fascinerad av de uttrycksfulla primaterna under en resa till Etiopien 2014. Han hade rest dit för att fotografera olika djurarter. Primater stod inte högst upp på hans lista, men ett möte med vilda gelador ändrade på det.
”De slog mig fullständigt med häpnad. Lokala guider tog mig till Simianbergen där jag vandrade bland aporna i en hel vecka. Jag såg hur de kommunicerade med varandra med fantastisk mimik i en enorm grupp på över tusen apor. Det är de största samhällen man känner till bland aporna”, säger Mogens, som är utbildad zoolog.
Sitt fotointresse fick han bl.a. i Sydamerika, där han var först med att forska om däggdjur med hjälp av viltkameror.
Under sin sista kväll i Etiopien hamnade han mitt i ett våldsamt drama. Aporna hade samlats i det sista solljuset för att värma sig inför natten. En aphanne höll lugnt på att putsa pälsen på sin hona, men plötsligt tittade han mot Mogens och blottade sina fruktade framtänder.
”Jag vände mig om och såg en grupp med yngre aphannar bakom mig. Det var dem han ville skrämma”, säger Mogens och förklarar att geladorna faktiskt är växtätare.
”De stora tänderna är till för att hota med. De används sällan i strid. Och det blev ingen strid den här gången heller, för hannen lyckades skrämma bort de yngre aporna. Men jag har sett situationer som har slutat i slagsmål, där honorna och de unga aporna har stått vid sidlinjen och hejat på som en idrottspublik.
Det var geladans vilda ansiktsuttryck som väckte Mogens intresse för primater.
Efter sina upplevelser i Etiopien bestämde sig Mogens för att han ville porträttera minst tio olika arter av primater. Han tog reda på mer om de mest karismatiska arterna och undersökte möjligheterna att fotografera dem. Det förde honom över hela världen, bland annat till Borneo, där han fotade näsapor 2018. Under en av de sista dagarna i mangroven dök plötsligt en ung hane upp och satte sig cirka sex meter från Mogens.
”Han poserade avslappnat i fem minuter. Jag tog över 200 bilder. Vid ett tillfälle vände han sig i perfekt profil med slutna ögon, som om han försvann in i sina egna tankar”, berättar Mogens.
Han tycker att det är viktigt att visa primaterna från den sidan också.
”De visar en ömhet mot varandras som vi människor har väldigt lätt att identifiera oss med. Vi har en bild av apor som oregerliga och busiga, men jag vill visa dem i situationer där de är lugna och introverta. Det är en sida som vi känner igen mycket väl från oss själva.”
Den unga näsapan som Mogens fotograferade på Borneo har inte lika stor näsa som de äldre flockmedlemmarna.
För att skapa en så avslappnad atmosfär måste Mogens bygga upp ett förtroendefullt förhållande med primaten.
”Om du smyger dig på dem tror de att du är ett rovdjur, och då flyr de. Ett lugnt och avspänt eller till och med lite slarvigt kroppsspråk visar att du är helt ofarlig. Det får aporna att slappna av i din närvaro.”
Mogens förmåga att uppföra sig på rätt sätt bland djuren gör att han kan komma nära dem. Han fotograferar ofta primaterna på fem till tio meters avstånd med ett prime-objektiv på 500 eller 300 mm. Han sätter sin Canon 1DX-kamera på stativ för att få optimal skärpa, och så anstränger han sig för att få ett bra ljus.
”Tidig morgon med solen i ryggen brukar fungera bäst, och jag föredrar öppen terräng. Då behöver jag inte pressa ISO-värdet för att få nog med ljus. Hår, porer och ögon måste vara knivskarpa, så ISO bör inte gå över 500–600, fast i regnskogen går det inte. Bara tio procent av solljuset når marken, så där krävs artificiellt ljus för att få fina detaljer och färger.”
Ibland är det dock så mörkt att bakgrunden blir helt svart, som när han fotograferade mandriller i Gabon. Men han försöker i möjligaste mån att bevara en bakgrund med diffusa gröna nyanser som antyder stämningen i skogen.
”När jag t.ex. fotograferade celebesmakaker i Indonesien bländade jag inte ner helt utan stannade på F7.1 för att få en mjuk, grön bakgrund”, säger Mogens.
En celebesmakak ler busigt när en hona med sin stjärt visar att hon är intresserad. Celebesmakaken är en av de arter som har flest ansiktsuttryck.
Stort fotopris har öppnat dörrar
Mogens gör två eller tre fotoresor om året och är borta två till sex veckor varje gång. När han är hemma arbetar han på Danmarks naturhistoriska museum.
Några år efter resan till Borneo skulle museet ha en utställning med bilder från den stora internationella fototävlingen Wildlife Photographer of the Year. Fotografer från hela världen skickar varje år in cirka 50 000 bilder för att tävla om priser för de bästa djurbilderna. Mogens hade tidigare skickat in bilder och kommit så långt som till mellanrundan, men nu hade han tagit en paus under ett par år.
”Eftersom vi skulle ha utställningen tänkte jag att det skulle vara jättekul om min bild var med, så jag skickade in bilden av näsapan. Men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att den skulle vinna.”
Men det var alltså precis vad den gjorde. Mogens bild vann första pris i porträttkategorin, och näsapan ställdes ut på museer över hela världen där utställningen visades. Mogens Trolle blev över en natt ett etablerat namn inom naturfoto.
När Mogens lade ut bilden av denna kostymapa från Vietnam på Instagram ökade antalet följare från 20 000 till över 100 000 på en vecka.
”Det har öppnat många dörrar för mig. Det kan vara lättare att få tillstånd att fotografera på platser där det annars skulle vara omöjligt”, säger Mogens. Han har redan planerat nästa fotoresa.
I samarbete med en naturskyddsorganisation ska han åka till Thailand för att fotografera krabbmakaker.
”De har problem med sin image. Många turister har mött aggressiva och närgångna krabbmakaker, men arten är på väg att bli utrotningshotad. Det är en av de mest använda arterna inom medicinsk forskning. Under pandemin fångades många vilda exemplar in och användes för experiment, trots att det är förbjudet.”
Mogens säger att det är den enda arten i Asien som använder stenverktyg.
”Det skulle vara spännande att fotografera en apa med verktyg. Det för den ännu närmare oss människor.”
Bilderna kommer att användas av naturskyddsorganisationen för att öka medvetenheten om artens villkor.
”Om mina bilder kan bidra till att rädda utrotningshotade arter är det mycket positivt. Jag hoppas kunna göra mer sådant i framtiden”, säger Mogens innan vi säger hej då och tackar för en eftermiddag som har flugit förbi med fantastiska bilder och berättelser som har fört oss ännu närmare våra närmaste artfränder.