Varför fungerar Exposure to the Right?
Kamerans bildsensor har ett visst dynamiskt omfång som vanligtvis sträcker sig över fem till nio bländarsteg. Alla bländarsteg omfattar dock inte samma mängd toner, för de är nämligen logaritmiska.
Det innebär att varje exponeringssteg fångar upp hälften så mycket ljus som det föregående. I praktiken innebär det att det ljusaste bländarsteget fångar upp hälften av de möjliga tonerna, t.ex. 2 048, för nästa exponeringssteg halveras det till 1 024 och så vidare. Det sjunde bländarsteget fångar därmed endast upp 32 toner.
Överexponering ger högre kvalitet
Om du underexponerar en bild och rättar till den i ett bildbehandlingsprogram, blir övergångar i mörka partier inte så jämna som de skulle kunna vara och risken är högre för att det uppstår bildbrus som försämrar bildkvaliteten.
Om du däremot överexponerar, alltså skjuter histogrammet åt höger, får du mycket mer ljus och därmed fler toner i din bild, vilket innebär att det finns mer data att arbeta med efteråt när du bildbehandlar – och då får du en högre bildkvalitet.
Se det i detalj
Här är vi naturligtvis nere på detaljnivå, och vi måste zooma för att verkligen kunna se skillnaden. Men tekniken är enkel och hjälper dig dessutom att förstå hur det dynamiska omfånget fungerar.
Tekniken är inte lämplig för alla bilder, men den fungerar extra bra på motiv som du har full kontroll över – till exempel landskap. Men var noga med att inte låta högdagrarna fräta ur när du överexponerar.
Och tänk på att fotografera i råformat, så att du får så mycket data som möjligt att arbeta med.
