Grindvalar leker i Medelhavet. Det var valar som dessa som väckte Gregs intresse för undervattensfotografering.
Du får aldrig bilden du förväntar dig, men naturen överraskar ofta med något ännu mer magiskt”, säger Greg Lecoeur när vi träffar honom i ett videosamtal. Det är en av de få eftermiddagar då den prisbelönte undervattensfotografen inte är ute och dyker i Medelhavet, där han för närvarande lägger det mesta av sin vakna tid.
”Jag åkte till Antarktis för att fotografera pingviner och sjöleoparder, men de bästa bilderna tog jag av något som vi aldrig hade kunnat planera”, säger Greg.
Under expeditionen, som Greg gjorde 2020 med två andra fotografer, upptäckte de att isbergen är som omkringflytande skafferier. De flyter med strömmarna i Södra ishavet och släpper ifrån sig näringsämnen i vattnet när de smälter. De har en avgörande roll i den marina miljön.
”Vi såg krabbätarsälar som cirklade runt isbergen, de var ett slags hem för dem”, säger Greg.
För att fotografera fenomenet fick han kämpa mot det kyliga klimatet. Iklädd en tjock dykardräkt klarade han 30 minuter under vattnet innan fingrar och tår var helt bortdomnade.
”Det var svårt att fotografera i det iskalla vattnet med en massa tung utrustning, men sälarna brydde sig inte.”
Resultatet blev bilder som var väldigt annorlunda och betydligt bättre än Greg hade förväntat sig. En av bilderna, ”Frozen Mobile Home”, gav honom det prestigefyllda priset Underwater Photographer of the Year 2020.
Under ett 30-minutersdyk i det kalla vattnet hade Greg gott om tid att fota sälarna som kretsade runt isberget på jakt efter lysräkor.
Vattnet var runt noll grader och Greg var tvungen att dyka många meter ner för att komma under isbergen.
Stängde sin firma och satsade allt
Det var helt oväntat att bilder av krabbätarsälar skulle bli expeditionens höjdpunkt, och för Greg var det faktiskt en lika stor överraskning att han skulle bli en känd undervattensfotograf över huvud taget. Men hans liv ändrade inriktning när han tog ett drastiskt beslut i vuxen ålder.
Kärleken till havet fanns där från tidig barndom. Greg växte upp i den sydfranska kuststaden Nice med Medelhavet utanför dörren och började utforska havet redan i tidig ålder.
”Jag tillbringade mycket tid i naturen och mycket tid med att simma och dyka i Medelhavet. Jacques Cousteaus berättelser och filmer som ”Det stora blå” väckte min fantasi och fick mig att vilja utforska havet”, säger Greg, som också tidigt blev intresserad av marinbiologi.
Han började med undervattensfoto efter en händelse när han var i tonåren. Han seglade ofta ut för att dyka, och en dag hade han kommit längre ut än vanligt.
”Det var mitt ute i ingenstans. Vattnet var lugnt och kristallklart, och medan jag låg på ytan kom en stor grupp grindvalar upp till mig. Det måste ha varit ungefär 80 valar. De stannade i en timme och började söka kontakt med mig. Det var helt fantastiskt. När jag kom tillbaka in till land och berättade om det, var det ingen som trodde mig. Så jag började ta med mig kameran ut för att dokumentera vad jag såg när jag dök i havet.”
Greg fortsatte att utforska havet i sin hemregion samtidigt som han studerade på högskolan. Efter examen började han arbeta i sin familjs företag och startade senare sitt eget. Företaget var framgångsrikt, men han tillbringade all sin tid på jobbet och längtade efter havet.
”Jag hade gott om pengar, men jag hade ingen tid att göra det jag verkligen älskade – att utforska havet och ta bilder”, säger Greg.
Så vid 32 års ålder gjorde han ett radikalt val. Han sålde sitt företag, tog ledigt ett år och reste jorden runt för att dyka och fotografera. Hans resor tog honom bl.a. till Galapagosöarna, Ecuador, Florida, Bahamas, Honduras, Yucatán, Kalifornien, Hawaii och British Columbia.
”Jag lärde mig så mycket. Jag utvecklade min teknik som dykare och fotograf och byggde upp en portfölj med foton.”
När Greg dök vid Teneriffa fotograferade han gröna havssköldpaddor i solljuset.
Mitt i en festmåltid
Erfarenheterna gav Greg en anställning som fotojournalist när han återvände från sina resor. Under de följande åren arbetade han för olika tidskrifter.
Sommaren 2015 var Greg i Sydafrika på en arbetsresa för att dokumentera ett speciellt fenomen som äger rum varje sommar - ”The Sardine Run”. Miljarder sardiner följer kalla havsströmmar längs de sydafrikanska kusterna. De simmar i stora stim för att skydda sig, men hungriga rovfiskar och fåglar äter så mycket de kan av smörgåsbordet. Greg seglade ut från Port St. Johns med en kapten och en dykare för att leta upp stimmen.
”Vi seglade ut varje dag och väntade i tio timmar på öppet hav, men ingenting hände. Vädret var uselt, så det var nästan omöjligt att orientera sig i vattnet när jag dök. Tålamodet sätts verkligen på prov i sådana situationer. Undervattensbilder av den här kalibern kräver research och experter som känner till området, men tålamod är en minst lika viktig faktor. Ingen av mina bilder har krävt så mycket tålamod som den här.”
Efter två veckors väntan hände plötsligt något. Havet var fullt av liv. Delfiner flög över ytan. Greg och hans team följde efter och kunde höra de vilda skriken från havssulorna längre fram.
”Vi såg fåglarna dyka som pilar genom luften och ner i havet och förstod att vi hade hittat det vi letade efter.”
Greg hoppade i vattnet. Synen som mötte honom var olik allt han hade kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.
”Mängden sardiner var överväldigande, och det var en otrolig ljudkuliss med sjungande delfiner och kraschande fåglar som genomborrade havsytan”, säger Greg, som använde allt han hade lärt sig för att fotografera situationen.
Delfiner splittrar sardinstimmen medan havssulor ger sig på de skrämda fiskarna.
”Allt gick jättefort. Genom att använda en kort slutartid och ta flera bilder per sekund kunde jag få många skarpa bilder. Jag sökte mig upp mot ytan för att utnyttja solljuset som trängde ner i vattnet, och samtidigt använde jag blixten för att belysa djuren framifrån.”
Med detta ljus kunde Greg ta bilder med naturligt ljus där det myllrande kaoset framträdde tydligt och med stor detaljrikedom. En teknik som han har utvecklat och finslipat under årens lopp.
”Blixten förstärker motivet så att det blir skarpare än jag upplever det nere i vattnet. Jag använder den lägsta blixtstyrkan för att bevara ett naturligt uttryck och för att inte störa djuren. Jag dyker sällan djupare än 30 meter, så det brukar finnas gott om naturligt ljus där nere. Det kan bli väldigt bra bilder när solljuset bryter igenom ytan”, säger Greg, som trots sina imponerande bilder använder en rätt blygsam kamerautrustning.
Jag använder vanligtvis en Nikon D500 till undervattensfoto. Det är en halvgammal kamera med en liten sensor, men det finns bra fisheye-objektiv till den, till skillnad från min nya och mycket smartare Nikon Z8 som jag vanligtvis bara använder för bilder ovanför vattenytan.”
Kämpar för det hav han älskar
Prestigefyllda utmärkelser, böcker, filmer och otaliga artiklar har gjort Greg till ett av dagens största namn inom undervattensfoto. Idag använder han sitt grundmurade rykte och sin stora expertis för att skydda livet i de vatten som ursprungligen inspirerade hans kärlek till havet.
”Jag vill inte ägna min tid åt tokiga videor på Instagram, utan jag vill använda det jag har byggt upp för att sätta strålkastarljuset på Medelhavet”, säger Greg.
”Medelhavet har en otrolig biologisk mångfald, men över 500 miljoner människor bor runt havet, vilket sätter press på undervattensmiljön.”
Som fanbärare för projektet ”Expédition Pelagos” och medlem i föreningen ”We Are Méditerranée” sprider Greg kunskap om livet i Medelhavet med sina foton, och de kompletteras med undervisning och forskning från andra experter.
Knölvalen är ett av jordens största djur och med jämna mellanrum besöker den Medelhavet.
”Många tror att det är ett dött hav, men det är helt fel. Här finns valar, delfiner, hajar, rockor och en massa andra arter som de flesta aldrig ser. Tyvärr är många utrotningshotade. Genom att visa människor vad som finns där ute kan vi skapa förståelse för att detta är värt att bevara. Jag vill inte visa föroreningarna och allt det fula. Mitt mål är att visa havets skönhet. Då inser man vad vi kan förlora om vi inte tar hand om ekosystemen som vi alla är beroende av.”
Hammarhajen kan bli upp till sju meter lång och är en av de mest utrotningshotade arterna i Medelhavet.