6 bombsäkra kompositionsregler

Det gyllene snittet räcker långt. Men du kommer ännu längre med dessa sex strategier, som hjälper dig att komponera bilder som engagerar betraktaren. Här förklarar vi varför reglerna fungerar och när du ska använda dem.

© Mohd Razz Rozzfaisal / Shutterstock.com

Tredjedelar på ren bakgrund

 Därför funkar det:  Rent ­visuellt är det mer tilltalande att huvud­motivet befinner sig en smula till höger ­eller ­vänster om bildens mitt, än att det är precis i mitten. På det sättet tvingar kompositionen nämligen blicken att följa motivet genom bilden, och även om det sker på bråkdelen av en sekund är detta en faktor som får bilden att verka mer intressant för den som ser på den. Samtidigt gör den enkla och ­harmoniska bakgrunden att uppmärksamheten riktas mot huvudmotivet.

 Det funkar extra bra på:  Landskap, eftersom du kan lägga ­horisonten längs en av de vågräta ­linjerna och eventuella lodräta inslag längs en av de lodräta. Om du vill betona bildens förgrund, lägger du horisonten längs den övre linjen. Modellen är även mycket bra till porträtt, där du får störst effekt om du placerar ögonen där linjerna skär varandra. Det fungerar dessutom bäst om personens blick är riktad in i bilden.

Triangeln

 Därför funkar det:  Liksom den diagonala linjen kan ­t­riangeln skapa antingen stabilitet eller instabilitet i en bild – även om detta bara antyds svagt. Om triangeln har spetsen uppåt tillför den stabilitet, medan en spets som är vänd åt sidan eller nedåt skapar instabilitet. Samtidigt leder triangeln blicken fram och tillbaka mellan de tre viktigaste inslagen i bilden.

Det funkar extra bra på:  Familjebilder, gatubilder och djurbilder, där det händer mycket i bilden och du därför har lätt att hitta tre element som bildar en triangel.

Den sneda linjen

 Därför funkar det:  I den verkliga världen är de ­flesta saker antingen horisontella ­eller ­vertikala. Vi är inte vana att stöta på diagonala ­linjer, och därför uppfattar vi dem omedvetet som instabila, vilket skapar ­dynamik och spänning. Med diagonala linjer i dina motiv kan du alltså skapa mer intressanta bilder.

Det funkar extra bra på:  Makrobilder, där du kan använda ett löv för att ge blicken en riktning att följa. Fågelbilder går också utmärkt, ­eftersom de ofta involverar en gren. Landskap med vägar ­eller sluttningar är också lämpliga motiv.

© De Visu / Shutterstock.com

Tredjedelar med förgrund

 Därför funkar det:  En ­förgrund där det händer saker drar genast till sig uppmärksamhet och tvingar betraktaren att orientera sig för att förstå vad som är bildens ­huvudmotiv. En dramatisk förgrund kan därför skapa en känsla av action i bilden, vilket gör den mer intressant – och förgrunden kan eventuellt även användas till att dölja oönskade inslag i bakgrunden.

 Det funkar extra bra på:  Rese- och reportagebilder, där det handlar om att fånga en stämning av villervalla och aktivitet. Metoden kan även användas på porträtt i ­helfigur, där förgrunden skapar rörelse och står i kontrast till den stilla­stående modellen.

Negativa ytor

Därför funkar det:  För att förstå hur du kan använda ­negativa ytor behöver du veta vad positiva och negativa ytor i en bild är. Positiva ytor är de delar av bilden som skiljer sig från omgivningen, alltså ditt huvudmotiv och andra eventuella områden med framträdande detaljer. Negativa ytor är de delar av bilden som inte innehåller några anmärkningsvärda detaljer, till exempel en blå himmel eller en tom åker. När den negativa ytan dominerar uppstår en känsla av tomhet i bilden, vilket skapar dramatik. De negativa ytorna kan även tillföra en glimt av mystik, eftersom de berättar delar av historien om motivet, men inte hela.

Det funkar extra bra på:  Landskap och solnedgångar, som i sig själva är uttjatade motiv men som kan bli till ­spännande bilder med denna kompositionsmodell. Du kan till exempel visa ett litet trähus mitt i vildmarken ­eller använda silhuetten av en ­telefonstolpe som kontrast till de vackra nyanserna på himlen.

In­ram­ningen

© posztos / Shutterstock.com

 Därför funkar det:  Inramningen är en av de mest ­populära kompositionsmodellerna. Den är lätt att använda och kan leda blicken mot huvudmotivet, dölja röriga bakgrunder, skapa djup i bilden och berätta en historia som ger bilden en kontext. Ramen behöver inte omsluta motivet fullständigt för att det ska fungera – det räcker att ramen till exempel består av ett par grenar som sticker ut upptill i bilden.

 Det funkar extra bra på:  Landskap eller populära ­turistattraktioner där du vill ta en annorlunda och mer unik bild. En inramning passar även bra till festliga händelser som bröllop, där många människor samlas, och du vill isolera en ­eller två personer i bilden samtidigt som du vill visa att det är liv och hög stämning omkring dem.