Av Klaus Nygaard
Det första intrycket man får av kameran är att den är mycket lik föregångaren EOS 5D. På höjden skiljer det bara en halv millimeter och vikten är exakt densamma. Men det ska man inte låta sig luras av, för den nya kameran är fullspäckad med intressanta nyheter.
Om vi fortsätter med utsidan är det först och främst skärmen på baksidan av kameran som drar till sig blickarna. Den är nämligen på 3,0 tum och har en upplösning på hela 920 000 pixlar. Canon kan alltså äntligen mäta sig med Nikon på det området. Skärmen har en betraktningsvinkel på 170 grader och en speciell antireflexbehandlad yta. Den är helt enkelt enastående och visar bilderna på ett mycket troget sätt. Den är knivskarp och detaljerad och betydligt bättre än föregångarens.

Mark II har också fått två nya knappar på baksidan. Nu når man funktionen Bildstilar direkt, så att man slipper leta runt i menyn så fort man vill ändra inställningarna för färger, skärpa osv. Den andra knappen är AF-On-knappen, som används tillsammans med direktvisningsfunktionen, som också har en egen knapp till vänster ovanför skärmen. Den sista nyheten på kamerans baksida är en sensor som registrerar hur starkt ljuset runt kameran är och sedan ökar eller minskar skärmens ljusstyrka. Det är praktiskt om man till exempel fotograferar i en mörk lokal och inte vill dra uppmärksamheten till sig. Vi fick möjlighet att testa funktionen inomhus, och den fungerade mycket bra. Vi höll ett finger framför sensorn, som sitter under den stora skärmen, och genast sänktes ljusstyrkan. Det är en riktigt bra nyhet.

När vi ändå är inne på kamerans yttre vill vi nämna skärmen uppe på kameran. Den är lite större än den som sitter på föregångaren och bjuder på en mycket efterlängtad förbättring: nu kan man se ISO-värdet på skärmen utan att först behöva aktivera det. Detta lär minska risken för att man råkar ta bilder med fel inställning. Programratten till vänster har försetts med ett par nya lägen, till exempel CA, som står för Creative Auto. Här kan man via en liten bild på den bakre skärmen välja om man vill ha en suddigare bakgrund eller en ljusare exponering utan att behöva krångla med bländarvärden och exponeringskompensation. Det kan vara praktiskt för mindre erfarna användare. Även denna funktion fungerar utmärkt i praktiken och vi är övertygade om att denna mer visuella metod för att ställa in kameran kommer att dyka upp i många kameror de närmsta åren.

Till det yttre påminner alltså 5D Mark II mycket om den tre år gamla 5D, men på insidan har det skett desto mer. Den största nyheten är att man nu kan spela in video i en upplösning på hela 1 920 x 1 080p, även kallat Full HD. Därmed är Canons nya kamera den första systemaren i världen som kan erbjuda denna möjlighet. Vi fick möjlighet att prova även denna intressanta nyhet, och det fungerade förvånansvärt smidigt. Man aktiverar bara videoalternativet i menyn, och sedan använder man Set-knappen på kamerans baksida för att starta och stoppa. Man använder direktvisningen, vilket innebär att man under tiden ser motiven på kamerans lcd-skärm. Den stora fördelen jämfört mer en vanlig videokamera är att man kan jobba med både ett stort brännviddsomfång och varierande skärpedjup, och att autofokusen kan användas vid videoinspelningen. Kameran har inbyggd monomikrofon och en liten högtalare, så vi kunde spela upp våra inspelningar och lyssna på ljudet direkt. Man kan även ansluta en bättre mikrofon om man så önskar. Den EOS 5D Mark II som vi har testat är en speciell provversion. Det betyder att kameran inte är 100 procent färdig men fullt funktionsduglig. Det betyder tyvärr också att vi inte får överföra våra bilder till en dator och publicera dem. Därför kunde vi bara se våra bilder och videoklipp på kamerans skärm, och det såg verkligen enastående ut. Vi fick mycket skarpa och detaljrika videoinspelningar med ett snyggt skärpedjup. Man kan spela in i en halvtimme åt gången med 30 bilder per sekund. Vi har sett två videofilmer i full upplösning som Canon har gjort med kameran, och det ser mycket lovande ut. Det finns alltså inte längre någon större anledning för genomsnittsanvändaren att släpa runt på två olika kameror. Inspelningarna kan för övrigt överföras till datorn eller spelas upp direkt från kameran på en platt-tv tack vare den inbyggda HDMI-kontakten som sitter på kamerans ena sida bakom ett kraftigt gummilock. Man kan dessutom ta stillbilder medan man filmar. Detta avbryter dock videoinspelningen under bråkdelen av en sekund, beroende på den aktuella slutartiden.

Mark II är utrustad med Canons nya Digic 4-processor. Det innebär bland annat att kameran kan arbeta snabbare, och det behövs när upplösningen är så hög. Man har hela 21,0 megapixlar att jobba med, och det krävs stor processorkraft för att hantera de stora bildfilerna. Vi upplevde Mark II som en mycket handlingskraftig kamera, som inte tvekade vid något tillfälle. För övrigt är den lite snabbare än föregångaren. Den kan ta 3,9 bilder per sekund, medan gamla 5D klarade tre bilder per sekund. En annan klar förbättring är ISO-omfånget, som nu går från 50 till 25 600. Det är svårt att bedöma mängden brus i bilderna när man bara får granska dem på kamerans skärm, men vi zoomade in på den mycket detaljrika skärmen och med en förstoring på 10x kunde vi ändå bilda oss en uppfattning. Vi tog bilder vid ISO 400, 1 600, 2 000 och 6 400. Vid de tre första inställningarna var bruset helt under kontroll, men av naturliga skäl var det mer påtagligt på den sistnämnda inställningen. Det såg dock fortfarande bra ut, och bilderna kan förmodligen användas om det kniper.

Även menysystemet är bättre än tidigare, även om det fortfarande har ett mycket traditionellt utseende rent grafiskt. En rad flikar med enkla symboler utgör grundstrukturen. Det kan låta tråkigt, men användarvänligheten är mycket hög. Alla punkter under varje flik får plats på skärmen samtidigt, så man behöver inte scrolla upp och ner som på föregångaren. Man kan nu använda hela skärmen till att se sina inställningar och lätt ändra dem genom att markera dem på skärmen. En annan fin nyhet är möjligheten att se hur många procent av batteritiden som återstår. Batteriet är för övrigt 400 milliamperetimmar kraftigare och klarar nu 850 exponeringar.
Även den optiska sökaren är kraftigare på Mark II. Den täcker hela 98 % av motivet och bilden är ljus och klar. Man får dessutom mer information i sökaren än tidigare. När vi fotograferade med kameran kunde vi se både ISO-värdet och batteristatusen, och det är till stor hjälp. Man kan även använda direktvisningen, som också är en nyhet i jämförelse med den äldre modellen. Den kan användas med tre olika fokusfunktioner. Först och främst kan man välja kontrastmätning, där spegeln inte fälls upp. Man kan då fotografera nästan ljudlöst, men det går relativt långsamt. Man kan även använda den mer traditionella autofokusen, men här måste spegeln fällas upp och skärmen blir svart för ett kort ögonblick. Det är emellertid en snabbare och mer exakt metod. Slutligen provade vi direktvisning med fokusering baserad på den inbyggda ansiktssökningen, som på ett mycket övertygande sätt kan registrera hela 35 ansikten på en gång. Man kan alltså välja ansikten, så att man i exempelvis en fotbollsmatch fokuserar och exponerar efter utvalda spelare.

Allt sammantaget är det mycket som tyder på att EOS 5D Mark II kan bli årets mest intressanta systemkamera. Den är full av förbättringar och nya funktioner som gör det ännu lättare att fotografera och spela in video. När vi får ett helt färdigt testexemplar att gå igenom grundligt i vår testsektion, kan vi avgöra om kameran är så bra som det första intrycket antyder. Den helt färdiga modellen väntas komma ut på marknaden i slutet av november, om allt går som planerat. Vi hoppas kunna få ett testexemplar redan i oktober, och som alltid återkommer vi med en grundlig recension i den tryckta versionen av DIGITAL FOTO för alla.