SP-570 UZ är verkligen välkonstruerad, och Olympus har tagit flera stora kliv framåt. Tyvärr tar de även ett steg tillbaka i förhållande till den populära föregångaren SP-560 UZ.
De stora kameratillverkarna konkurrerar om att kunna erbjuda så mycket zoom som möjligt. Och Olympus har redan utmärkt sig på just det området. På den senaste modellen, SP-570 UZ, är objektivet rent ut sagt ett optiskt och mekaniskt underverk. Det består av 14 linser, däribland asfäriska linser och ED-linser med extra liten spridning, fördelade på 11 grupper.
Avstängd är kameran bara 8,4 centimeter djup. Vid maximal tele är måttet det dubbla. Objektivet har ett gigantiskt zoomomfång på 20x, från 26 till 520 mm. Det innebär att bildvinkeln kan ändras steglöst från 80 grader vidvinkel till 5 grader tele.
Det är därmed det största zoomomfånget någonsin på en kompaktkamera. Närgränsen är bara en centimeter i supermakroläget, och ljusstyrkan går från bländare F2.8 på vidvinkel till F4.4 på tele.
Inexakt zoom
I vidvinkelläget är skärpan bra i mitten, men sämre i bildhörnen. Här är vinjetteringen markant. Vid nedbländning till F5.6 försvinner problemen, och det enda som återstår är en tydlig tunnformig distorsion, vilket är helt normalt.
Vid 70 millimeter förekommer måttlig kuddformig distorsion, där linjerna buktar inåt på mitten, och skärpan är fin även vid full bländare. Vid 300 millimeter förekommer fortfarande miss teckning och skärpan är sämre. Den är acceptabel vid full bländare och bra på bländare F5.6.
På 520 millimeter är skärpan helt enkelt dålig, till och med när kameran står på stativ och bildstabiliseringen är aktiverad. Det förekommer endast svag kromatisk aberration, alltså violetta skuggor längs skarpa övergångar mellan ljusa och mörka områden.
Vid makro är skärpan ovanligt bra ända ner till närgränsen, och det förekommer praktiskt taget ingen missteckning. Olympus har valt bort zoomknappen på kamerans baksida. Man zoomar i stället genom att vrida på en gummibelagd ring som sitter runt objektivet.
Om man tar i ordentligt kan man zooma från ytterläge till ytterläge på 2,1 sekund, vilket är snabbare än hos föregångaren. Zoomrörelsen är dock så lös att det är lite svårt att hitta mellaninställningarna, och det är en klar nackdel.
ISO kan ställas in från 64 till 6400, men vid det högsta värdet är upplösningen endast 1,2 megapixlar. De lägsta värdena är bra, men redan vid ISO 400 förekommer påtagligt brus, och de högsta värdena bör man undvika så långt det går.
Utmärkt multiväljare
Exponeringen är bra och vitbalansen säker. Både skärpan och färgåtergivningen är mycket försiktiga, men det kan man lyckligtvis justera.Detaljåtergivningen är tyvärr inte mer än genomsnittlig.
Kamerainställningarna görs på samma sätt som på många systemkameror. När man trycker på OK-knappen får man se de viktigaste kamerainställningarna på lcd-skärmen. Med multiväljaren väljer man det alternativ man vill ha och vrider sedan på inställningsratten. Det fungerar riktigt bra.
DIGITAL FOTO nr. 9/2008
