Sigma DP2s

Sigmas entusiastkamera DP2s kommer inte med några stora revolutioner jämfört med föregångaren DP2 som lanserades under april 2009. Autofokusfunktionens respons ska ha förbättrats och batteriet ska nu klara fler exponeringar innan det behöver laddas. Sensorn är fortfarande Sigmas stolthet, d.v.s. Foveon X3 som på superbt vis har tre bildlager i varje pixel. Upplösningen i varje lager är 4,6…megapixlar. Detta i motsats till ccd- och cmos-sensorer som bara har ett ljuskänsligt lager per pixel och där färgvärdena måste sättas samman utifrån den information som finns i de omkringliggande pixlarna. Därmed kan vi dra slutsatsen att Sigmas sensor borde ge fler detaljer och en textur i bilderna som påminner om analog film.

Enaståend bildkvalitet

Vad som är säkert är i alla fall att bildkvaliteten är skyhög. Vi tvekar faktiskt inte att påstå att DP2s bildkvalitet är helt i klass med vad man ser hos en systemkamera. Färgåtergivningen är realistisk med en massa nyanser, kontrasten är välbalanserad och exponeringen är perfekt under alla ljusförhållanden. Skärpan är bra i hela bilden, och detaljnivån är bättre än hos samtliga vanliga kompaktkameror. Bildbrus är välkontrollerat till och med ISO… 1 600. Då ska man ha i åtanke att ISO… 1 600 och ISO…3 200 bara fungerar närman fotograferar i råformat. Kameran levereras med programmet Photo Pro 4.0 som är lysande till råformatskonvertering. Egentligen fungerar det bättre att jämföra DP2s med de nya, kompakta systemkamerorna från Panasonic, Olympus och Sony, och till och med i det här starka sällskapet befinner sig Sigma DP2s i täten när det gäller bildkvaliteten. Om berättelsen om DP2s slutade här vore det en vacker saga. Tyvärr dras kameran med en rad graverande svagheter.

Läs resten av artikeln i DIGITAL FOTO för alla nr 13/2010