Olympus E-30

Recension av Olympus E-30

E-30 är Olympus första kamera i den tuffa semiprofessionella klassen. Den har högre upplösning än toppmodellen E-3 och klarar sig utmärkt men visar också på ett grundläggande problem för tillverkaren.

14 april 2009

Den stora fördelen med Olympus E-30 är att skärmen går att vända och vrida i alla tänkbara vinklar. Dessutom har kameran direktvisning med bra autofokus.

Det innebär att man kan fotografera i en rad situationer där det annars inte är möjligt med många andra kameror. Man kan ta självporträtt genom att vrida skärmen framåt. Vinklar man upp den kan man lägga kameran på marken och fotografera vårblommorna ur grodperspektiv. Vinklas den neråt kan man hålla upp kameran över huvudet och fotografera över dem som kanske står framför vid konserter och andra tillställningar med många människor. Slutligen kan skärmen vridas runt så att den är vänd in mot kameran och skyddas mot repor.

Flera kompaktkameror har samma möjlighet, men bland systemkamerorna är det bara Olympus och Panasonic som har denna verkligen användbara flexibilitet.

Menysystemet är på svenska och fungerar bra, om än inte lika överskådligt som hos de bästa i klassen.

Dessutom är skärmupplösningen bara 230 000 pixlar, vilket är en tredjedel av t.ex. Canon 50D och Nikon D90.

E-30 är mer än 1 cm större på alla leder och 300 gram tyngre än lilla E-420. Det är ett problem för familjefotografen men skänker omvänt pondus åt E-30 och innebär också att kameran ligger säkert mellan händerna. Knappar och inställningsratt är bra placerade och lätta att sköta även när man har kameran framför ögat.

Det finns en enda programmerbar funktionsknapp och pc kontakt för blixtaggregat. Olympus har som alltid bildstabilisering i sensorn och inbyggd sensorrengöring. Det senare är för övrigt en teknik som Olympus har uppfunni .

Autofokusen mäter i 11 punkter. Den är snabb och exakt men inte riktigt lika snabb som Canons. Kameran har direktvisning, och här ger autofokusen möjlighet till ansiktssökning.

Man kan ställa in AF-punkterna manuellt, men inställningen är en rörig historia. Först måste man trycka på AF-knappen under höger tumme och sedan vrida en ratt för att flytta punkten horisontellt. Däreefer flyttar man den lodrätt med en annan ratt. Men annars håller kamerans utformning och ergonomi samma nivå som de bästa i klasse .

Säker exponering

Olympus E-30 har en bildkvalitet som är fin utan att imponera särskilt. Exponering och vitbalans är bättre än genomsnittet. Automatiken klarar även svåra motiv riktigt bra, men exponeringen kan bli lurad av ljusa motiv, och vitbalansen kan ta miste om motivet innehåller få färger. Det kan dock också inträffa med konkurrenternas kameror.

Man kan spara sina bilder på xD- eller CF-kort i jpeg, råformat eller bådadera samtidigt.

Själva bildalstringen är en svag punkt. För att slippa kornighet ska man hålla sig under ISO 400. ISO 1600 och 3 00, som är det maximala, är bara knappt användbara.

När det gäller detaljåtergivningen får E 30 stryk av t.ex. Canon 50D och Sony Alpha 350, som har högre upplösning och därmed ger bättre detaljering. Obeskurna bilder tål dock absolut att skrivas ut i A3.

Les resten af testen i DIGITAL FOTO nr. 06/2009

Kanske detta kommer att intressera dig ...

Kanske är du intresserad av